Som representanter för Centerkvinnorna deltog Maud Kvarnäng och jag i SV:s förbundsstämma som ägde rum i Louis De Geer kongresshuset i Norrköping mellan 7 och 9 oktober.
Huvudtemat för stämman var att diskutera folkbildningens framtida vägval samt att lägga fast de strategiska prioriteringarna för SV:s nya organisation. Ett påverkanstorg gav alla stämmodeltagare möjlighet att göra sin röst hörd. Stämman valde också en ny styrelse där jag numera ingår som ersättare. Stämman är SV:s beslutande organ, men utöver det är SV stämman också en fantastisk mötesplats för folkbildare.
Jag tycker om svensk skönlitteratur och därför såg jag för egen del särskilt fram emot en av helgens höjdpunkter när Sokratespriset delades ut till Kerstin Ekman.
Kerstin Ekman fick ta emot Sokratespriset inte bara i sin roll som författare utan i minst lika hög grad för sin roll som folkbildare. Jag vill här verkligen passa på och lyfta författares stora betydelse för folkbildningen. Jag minns mycket väl hur mycket den svenska skönlitteraturen betydde för mig under mina första år i Sverige i början på 80-talet. Jag läste svensk skönlitteratur som ett sätt att komma underfund med den svenska folksjälen. Jag fascinerades av de för mig då exotiska naturskildringarna i t.ex. Kerstin Ekmans romaner och romanfigurernas nära relation till naturen.
Kerstin Ekman fick ta emot Sokratespriset av Centerpartiets Ulrika Carlsson. I direkt anslutning till prisöverlämningen följde ett panelsamtal där Kerstin Ekman och Peter Örn med flera ingick. Kerstin Ekman berättade hur mycket bildningsbredden betydde förr för livet, alltså inte för karriären utan för själva livet.
Vad menas med bildning idag och vad tjänar den till? - frågade sig panelen. Panelen var överens om att bildning handlar om lust till kunskapssökning. När man får kunskap ger det mersmak, man får lust att lära sig mer, förstå mer, gå djupare. Att vilja bilda sig kan också handla om en längtan efter identitet eller en längtan efter inre tillfredsställelse.
Idag står folkbildningen nästan i ett slags kontrast till den så kallade arbetslinjen. Det finns idag höga krav på människor att utbilda sig för sin karriär, för att kunna hitta ett arbete och försörja sig. Många människor idag som redan har ett arbete känner höga krav från sin arbetsgivare att fortbilda sig inom det de redan arbetar med. Det är inget fel i det men det skapar också en längtan efter något annat. En längtan att få förkovra sig i något som känns utvecklande för ens själ och för livet och som inte nödvändigtvis ger utdelning i form av karriär eller nya arbetsuppgifter.
Detta är en viktig uppgift för folkbildningen, dvs bildning frikopplad från försörjningskrav, folkbildning styrd av lust att förstå världen för (själs)livets och ens egen skull. För folkbildning är frivillig. Det är viktigt att komma ihåg det när SV står inför stora organisationsförändringar och ska hitta sin naturliga nisch bland alla andra bildningsaktörer.
Det fantastiska med våra studieförbund är att de erbjuder frivillig bildning i gemenskap med likasinnade. Jag tror definitivt på en renässans för studiecirklarna. Jag tror att denna enkla mötesform kan locka människor med helt olika bakgrund. Allt från upptagna, stressade karriärmänniskor som längtar efter att utveckla andra delar av sin personlighet till unga människor i utanförskap som längtar efter mening och tillhörighet eller nya svenskar som vill bli delaktiga i demokratiarbetet eller möta nya vänner.
LITE SNACK OCH MYCKET VERKSTAD var stämmans slogan och lite oväntat gillade författaren och ordbyggaren Kerstin Ekman det, eftersom enligt henne är inte författarens främsta uppgift att skapa ord utan granska dem och undersöka vad de står för. Författarens uppgift är att blottlägga och genomskåda floskler och därmed söka sanningen.
Mötet med Kerstin Ekman inspirerade mig att äntligen läsa en av hennes senaste ”deckare” Mordets praktik, en märklig roman med nära koppling till Hjalmar Söderbergs berömda roman Doktor Glas.
Sen kom ytterligare en spännande författare till SV stämman för att ta emot Studieförbund Vuxenskolans författarpris. Tomas Bannerhed heter han och priset fick han för sin fantastiska debutroman Korparna som skildrar en ung mans utsatthet i relation till hans familj i 70-talets Sverige. Romanen handlar tillika om fåglar, många olika slags fåglar både fåglar som symboler och verkliga fåglar i den svenska naturen. Alla vittnar om att Tomas Bannerheds debutroman är något alldeles utöver det vanliga och efter presentationen av honom på stämman är jag så nyfiken att jag helt enkelt är tvungen att läsa den boken också. Den är nu dessutom nominerad till Augustpriset.
Som ni ser har jag efter denna stämmohelg SV redan att tacka för mycket bildning och jag ser redan fram emot nästa stämma med stor förväntan.
En stämmopunkt som väckte viss debatt var en formulering i handlingarna om att motverka klyftor i samhället och världen. För oss Centerkvinnor är det en självklar del av SV:s folkbildningsuppdrag att uppmärksamma de sämst ställdas situation i såväl Sverige och världen samt försöka främja folkbildningsåtgärder som syftar till att minska dessa klyftor. I detta bör SV ha ett individuellt perspektiv, vilket innebär att även om klyftorna mellan samhällsgrupper som helhet minskar finns det anledning att uppmärksamma de individer vars villkor är sämre. Tomas Bannerheds romanhjälte är ett utmärkt exempel för detta.
Sist men inte minst vill vi från Centerkvinnorna uppmärksamma vår nya miljöminister Lena Eks besök på stämman. Lena uppmanade stämmodeltagarna och därmed SV att initiera en ny miljörörelse. Hon påminde om den genomgripande miljörörelsen från 70-talet och menade att det är dags för en ny, konkret rörelse som omfattar hela Sverige och som utgår från människors vardag och visionen om ett hållbart samhälle.
/Franziska O. Gustafsson