FROG

”Simkunnig anses den vara som kan falla i vattnet, få huvudet under, och efter att ha tagit sig till ytan kan simma 200 m bröstsim på djupt vatten, varav 50 m på rygg”
Visste ni att det redan på 1920-talet blev obligatoriskt med simundervisning i folkskolan? På 60-talet lärde sig så gott som alla barn simma i skolan. Idag är läget betygligt sämre och barnens simkunnikghet skiljer sig mycket mellan stadsdelarna.
Nu ska idrotts- och föreningsnämnden i Gbg göra en stor satsning för att öka simkunnigheten. Åtgärder som fler aktörer/simlärare, omfördelning av bassängtiderna, sänkt bassänghyra för skolor, fler simkurser på lov, informationskampanjer mm ska avhjälpa bristerna. Att alla barn får lära sig simma är en viktig investering i folkhälsan!

P4: SFI i Göteborg bäst bland storstäder

Vuxenutbildningen i Göteborg är känd för en verklighetsnära syn på svenskundervisning för invandrare (SFI) och har mycket bättre resultat än både Stockholm och Malmö med flera städer. I Göteborg kan man kombinera språkstudierna med arbete, praktik eller andra studier, välja studietakt och inriktning. Många svenskstudenter har hög utbildning från hemlandet och vill och kan ta till sig språket snabbt, är man däremot äldre är det betygligt svårare att lära sig det nya språket.

Med äldre menas i detta sammanhang 35 år och uppåt, det tar i snitt dubbelt så lång tid för en 40-åring att lära sig svenska än för en 20-25 åring.

Trots god språklig förmåga och trots att de uppfyller de formella krav som ställs för anställbarhet, upplever många invandrare att dörren till arbetslivet är stängd och de förstår inte vem som har gömt nyckeln.

Om man på allvar vill förändra och förbättra invandrarnas möjligheter till arbete måste debatten vidgas utöver det björklundska sfi-resonemanget som återkommer med jämna mellanrum.

Varken ungdomar eller invandrare kan hjälpa att det saknar svensk arbetslivserfarenhet. Ger näringslivet dem en chans att komma in och visa vad de kan, gör de säkert ett bra jobb.

Näringslivet är en viktig samhällsaktör och borde också ta sitt ansvar för en hållbar samhällsutveckling, såsom det förväntas av samhällets övriga aktörer. Det är inte hållbart att utesluta stora samhällsgrupper ur arbetslivet. SFI-undervisningen kan inte skapa jobb. Självklart har SFI-utbildningen utvecklingspotential även i Göteborg, bl a genom ökad samarbete med näringslivet för att få fram fler lärlings- och praktikplatser. Detta är dock bara möjligt om näringslivet vill samarbeta.

Det är fullt rimligt att vi har krav på grundläggande språkkunskaper på invandrare, men är det inte också rimligt att kan ställa krav på den samhällsaktören som har makten att förändra, nämligen näringslivet?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=4249793

SFI i Göteborg bäst bland storstäderna

http://www.gp.se/nyheter/sverige/inrikespolitik/1.891195-valjarna-flyr-m-nar-s-bara-okar

Det är ljusare nu när jag kör hem efter jobbet. I kön efter tunneln ser jag att två bilar vid sidan av vägen. Inte mindre än fem poliser flockas runt de två bilförarna som har krockat men verkar må bra efter omständigheterna. Jag får inte ihop bilden med den gångna veckans debatt i media om polisernas resursbrist men det jag ser kan vara en slump.

Väl hemma parkerar jag mittemot Buråsskolan som är föremål för huvudrubriker i GP idag. I morgon avgörs den kommunala skolans framtid. Som lärare tycker jag att det är bra med en balans med kommunala skolor och friskolor. Det viktiga är att alla skolor omfattas av tydliga regler och regelbunden granskning. Som granne ser jag gärna att skolan finns kvar i vilken form det än blir. Jag tycker om att det finns barn i området. Miljön passar jättebra för det med det stora grönområdet intill skolgården som är alldeles nyrenoverad. Den pampiga skolbyggnaden är värd en viktig hyresgäst och barn måste väl anses viktiga. I morgon får vi veta hur det blir. Forhoppningsvis ser den nya hyresgästen över larmet i skolan som verkar gå igång utan anledning.

En sådan ”liten” sak som att en gammal skola stänger kan ha stor betydelse för boendemiljön. Igår på mötet med Idrotts- och föreningsnämnden talades just om boendemiljöer och om hur vi kan skapa nya möjligheter för göteborgarna till spontanidrott. Här spelar traditionellt skolan en viktig roll. Det är vanligt att ungdomar stämmer träff i närheten av skolan. Det är vanligt att utnyttja skolans grönområden för att spela brännboll, fotboll, kubb eller för att helt enkelt umgås. Därför är man som granne lite orolig när en skola hotas av stängning, även om ens barn är stora och inte går där längre. Kommer förändringen på längre sikt att hota våra  grönområden? Kommer området att bli mer dött när byggnaden används till annat än skola? 

En del förändringar är nödvändiga och bra, en del förändringar görs mycket kortsiktigt. Hur som helst behöver vi våra grönområden som mötesplatser, för spontanidrott och andra fritidsaktiviteter. Därför är det mycket viktigt att kommunen inte enbart mäter behovet av grönområden i proportion med idrottsföreningarnas behov. Långt ifrån alla är engagerade eller organiserade i föreningar, men behöver ändå  tillgång till anläggningar och parker för att kunna göra det de har lust med. Ungdomars engagemang i föreningar minskar för närvarande, behovet av gemensamma utomhusmiljöer minskar inte.

Förra veckan skrev vår nya stadsarkitekt, Björn Siesjö, om sina visioner för Göteborg i GP. Förtätning står fortfarande högt på listan med den kollektivtrafikvänliga blandstaden som mål. Förtätningen måste ske med stor omsorg, det kan inte sägas nog för det går inte att göra ogjort. Det är de gråa, oanvända ytorna som ska användas för nya bostäder,  inte våra gemensamma grönytor! Siesjö nämner bland annat Heden som en plats som behöver väckas till liv. Det kan vara sant och på tal om Heden vill Alliansgruppen i Idrotts- och föreningsnämnden påminna om Idrottsmuseet som vi gärna ser att det äntligen byggs på Heden som en plats som inspirerar och berättar om våra idrottshjältar och -hjältinnors bragder.

Bygg idrottsmuseet på Heden, utveckla Heden men förbygg inte Heden.

Välkommen till en spännande temakväll om Afrikas villkor förr, nu och i framtiden

Afrikanska utmaningar  -
Har Europas ett ansvar?

Relationerna mellan Afrika och Europa har under historiens lopp varit täta och delvis ödesdigra.
Europas ansvar är stort.

Vilka utmaningar och problem har Afrika idag att kämpa med?

Den 23 februari erbjuder CIS (Centerpartiets internationella stiftelse) en temakväll med utgångspunkt från boken 

DEN TREBENTA PALLEN

där PÄR GRANSTEDT, en av författarna, delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper om AFRIKA utifrån ett historiskt perspektiv men med framåtblick.

CIS medverkar med information om det samarbete för demokratiutveckling som just nu pågår.

23 Februari kl 19.00
Folkets Hus, Järntorget
Lokal: Saltö
Olof Palmes plats nr 3

Arrangörer: SV, CIS och Centerpartiet i Göteborg

Det har stormat ovanligt mycket de senaste veckorna, inte minst i Göteborgsregionen. Stormarna sägs vara en naturlig konsekvens av mildvädret, men det är mer än bara vädret som hamnat i blåsväder på senare tid.

Det är inte över än läser jag i tidningen, det väntas komma fler stormar som en konsekvens av det milda vädret. Det är jag gärna beredd att acceptera och personligen är jag tacksam för alla plusgrader vi kan få, men jag tänker inte vänja mig vid de frekventa, lokala stormarna i media som rapporterar om nya mutskandaler bland högt uppsatta tjänstemän, förskingring av ungdomsarbetslöshetspengar, bristfälliga upphandlingar som leder till vanvård på äldreboenden samt tillkortakommanden på skolor och förskolor. De talrika och kraftfulla stormarna har gjort att många blivit strömlösa, de har lett till att många saknar energi och känner en kraftlös uppgivenhet.

Så får det inte vara. Året är 2012 och vi måste rycka upp oss, samla kraft, ladda batterierna, hitta nya energikällor genom att påminnas om våra gamla ideal, stå upp för vad som är rätt och fel, säga ifrån, ta bort föroreningarna från vår fina stad och ta fram det fina, hållbara.

Skulle man fråga svenskar över hela landet vem de tycker bäst förkroppsligar gångna veckors blåsväder, vad blir då svaret? Just det, Juholt. Clownen Juholt bidrar med sin egen förvirring över vad som är rätt och fel till att skapa en allmän förvirring över var gränsen för det acceptabla går. Frågar man däremot människor i Göteborg vilken fråga som har varit mest i blåsväder, skulle svaret säkerligen bli mutskandalerna och förskingringen.

Det susar i säven SSSSSS….

Det är kanske orättvist att skylla på Juholteffekten och sen lägga ansvaret för de lokala politiska misslyckandena på hans parti. På senare tid har jag ganska ofta tyckt synd om S, det är ju helt tragiskt vad som har hänt med detta parti som onekligen har många fina, historiska förtjänster. Men samtidigt är jag så trött på S här i stan och på deras stelbenta oförmåga att åstadkomma en verklig förändring, eftersom de under så lång tid är och har varit insyltade i allt som har med denna stads förvaltning att göra. Socialdemokratins historiska ideal om rättvisa, trygghet och hållbarhet har för länge sen tagits över av andra partier, det är dags att dessa partier också får chansen att driva sin politik i Göteborg – för alla göteborgares skull som längtar efter lugnet efter stormen.

Jag önskar alla göteborgare en god fortsättning på det nya året och måtte vi alla bli modiga Vattenråttor!

Denna vecka lägger alliansen i HSN i Göteborg yrkande om återremiss av ”överenskommelsearbetet” och i HSN5 har jag för Centerpartiets räkning vid dagens nämndsammanträde  lagt  följande tilläggsyrkande, som jag och mitt parti ser som mycket angeläget: 

Tilläggsyrkande från Centerpartiet, HSN5                       

Angående Mål- och inriktningsdokumentet och överenskommelsen mellan hälso- och sjukvårdsnämnd 5 och sjukhusförvaltningen                                                                                                                      

Regionstyrelsens majoritet rekommenderar hälso- och sjukvårdsnämnderna att sluta vårdöverenskommelse på innevarande års nivå och bortse från lokala hänsyn och prioriteringar. Därmed har en av de bärande idéerna i regionen, att besluten ska fattas lokalt, fallit. Möjligheter till lokala prioriteringar utifrån människors behov i vårt område försvinner helt med den centralt rekommenderade överenskommelsen. Det är i respektive nämnderna, i detta fall HSN5 där kunskap och kännedom om nämndområdets specifika behov finns. En generell framskrivning, utan lokala hänsyn, löser inte de grundläggande problemen, att sjukvården idag är underfinansierad. Centerpartiet anser att mer medel bör ha satsats centralt för att möta de lokala vårdbehoven. 

Centerpartiet liksom Alliansen ställer sig bakom satsningarna i det gemensamma, partiöverskridande inriktningsdokumentet, men anser att fler satsningar är absolut nödvändiga. I Alliansen vill Centerpartiet prioritera åtgärder som motverkar den psykiska ohälsan genom att stärka den kompetens och beredskap som finns inom primärvården och genom att satsa på förebyggande folkhälsoinsatser.

När det gäller patienter med psykiatrisk diagnos är primärvårdens uppdrag otydligt och det råder därför en oklarhet om var dessa patienter hör hemma när de inte är inskrivna på SU. Primärvården är idag inte rustad för att möta patienter med en psykiatrisk diagnos som har behov av specialistvård och kontinuerlig kontakt med psykiatrisk öppenvård. De senaste besparingar inom SU innebär bl a besparingar inom psykiatrin samtidigt som ytterligare vårdansvar läggs på SU när SU förväntas överta den psykiatriska öppenvården som hittills utförts i Angered. Då den psykiatriska öppenvården som finns idag är underdimensionerad anser vi att mer psykiatrisk öppenvård behöver upphandlas snarast. Centerpartiet menar att det är ytterst olämpligt att spara mer inom psykiatrin där bristen på vård är så uttalad och uppenbar.

Med bakgrund av detta yrkar Centerpartiet på

• Att komplettera inriktningsdokument enligt Alliansens tilläggsyrkande
• Att inte godkänna vårdöverenskommelse eftersom det är otillräckligt för att finansiera upptagningsområdets grundläggande behov av vård
• Att upphandla mer psykiatrisk öppenvård för att möta de trängande vårdbehov som finns hos människor med psykiatrisk diagnos

 för Centerpartiet       Franziska O. Gustafsson              Karin Greenberg

Som representanter för Centerkvinnorna deltog Maud Kvarnäng och jag i SV:s förbundsstämma som ägde rum i Louis De Geer kongresshuset i Norrköping mellan 7 och 9 oktober.  

Huvudtemat för stämman var att diskutera folkbildningens framtida vägval samt att lägga fast de strategiska prioriteringarna för SV:s nya organisation. Ett påverkanstorg gav alla stämmodeltagare möjlighet att göra sin röst hörd. Stämman valde också en ny styrelse där jag numera ingår som ersättare. Stämman är SV:s beslutande organ, men utöver det är SV stämman också en fantastisk mötesplats för folkbildare.

Jag tycker om svensk skönlitteratur och därför såg jag för egen del särskilt fram emot en av helgens höjdpunkter när Sokratespriset delades ut till Kerstin Ekman.

Kerstin Ekman fick ta emot Sokratespriset inte bara i sin roll som författare utan i minst lika hög grad för sin roll som folkbildare. Jag vill här verkligen passa på och lyfta författares stora betydelse för folkbildningen. Jag minns mycket väl hur mycket den svenska skönlitteraturen betydde för mig under mina första år i Sverige i början på 80-talet. Jag läste svensk skönlitteratur som ett sätt att komma underfund med den svenska folksjälen. Jag fascinerades av de för mig då exotiska naturskildringarna i t.ex. Kerstin Ekmans romaner och romanfigurernas nära relation till naturen.

Kerstin Ekman fick ta emot Sokratespriset av Centerpartiets Ulrika Carlsson. I direkt anslutning till prisöverlämningen följde ett panelsamtal där Kerstin Ekman och Peter Örn med flera ingick. Kerstin Ekman berättade hur mycket bildningsbredden betydde förr för livet, alltså inte för karriären utan för själva livet.

Vad menas med bildning idag och vad tjänar den till? - frågade sig panelen. Panelen var överens om att bildning handlar om lust till kunskapssökning. När man får kunskap ger det mersmak, man får lust att lära sig mer, förstå mer, gå djupare. Att vilja bilda sig kan också handla om en längtan efter identitet eller en längtan efter inre tillfredsställelse.

Idag står folkbildningen nästan i ett slags kontrast till den så kallade arbetslinjen. Det finns idag höga krav på människor att utbilda sig för sin karriär, för att kunna hitta ett arbete och försörja sig. Många människor idag som redan har ett arbete känner höga krav från sin arbetsgivare att fortbilda sig inom det de redan arbetar med. Det är inget fel i det men det skapar också en längtan efter något annat. En längtan att få förkovra sig i något som känns utvecklande för ens själ och för livet och som inte nödvändigtvis ger utdelning i form av karriär eller nya arbetsuppgifter.

Detta är en viktig uppgift för folkbildningen, dvs  bildning frikopplad från försörjningskrav, folkbildning styrd av lust att förstå världen för (själs)livets och ens egen skull. För folkbildning är frivillig. Det är viktigt att komma ihåg det när SV står inför stora organisationsförändringar och ska hitta sin naturliga nisch bland alla andra bildningsaktörer.

Det fantastiska med våra studieförbund är att de erbjuder frivillig bildning i gemenskap med likasinnade. Jag tror definitivt på en renässans för studiecirklarna. Jag tror att denna enkla mötesform kan locka människor med helt olika bakgrund. Allt från upptagna, stressade karriärmänniskor som längtar efter att utveckla andra delar av sin personlighet till unga människor i utanförskap som längtar efter mening och tillhörighet eller nya svenskar som vill bli delaktiga i demokratiarbetet eller möta nya vänner.

LITE SNACK OCH MYCKET VERKSTAD var stämmans slogan och lite oväntat gillade författaren och ordbyggaren Kerstin Ekman det, eftersom enligt henne är inte författarens främsta uppgift att skapa ord utan granska dem och undersöka vad de står för. Författarens uppgift är att blottlägga och genomskåda floskler och därmed söka sanningen.  

Mötet med Kerstin Ekman inspirerade mig att äntligen läsa en av hennes senaste ”deckare” Mordets praktik, en märklig roman med nära koppling till Hjalmar Söderbergs berömda roman Doktor Glas.

Sen kom ytterligare en spännande författare till SV stämman för att ta emot Studieförbund Vuxenskolans författarpris. Tomas Bannerhed heter han och priset fick han för sin fantastiska debutroman Korparna som skildrar en ung mans utsatthet i relation till hans familj i 70-talets Sverige. Romanen handlar tillika om fåglar, många olika slags fåglar både fåglar som symboler och verkliga fåglar i den svenska naturen. Alla vittnar om att Tomas Bannerheds debutroman är något alldeles utöver det vanliga och efter presentationen av honom på stämman är jag så nyfiken att jag helt enkelt är tvungen att läsa den boken också. Den är nu dessutom nominerad till Augustpriset.

Som ni ser har jag efter denna stämmohelg SV redan att tacka för mycket bildning och jag ser redan fram emot nästa stämma med stor förväntan.

En stämmopunkt som väckte viss debatt var en formulering i handlingarna om att motverka klyftor i samhället och världen. För oss Centerkvinnor är det en självklar del av SV:s folkbildningsuppdrag att uppmärksamma de sämst ställdas situation i såväl Sverige och världen samt försöka främja folkbildningsåtgärder som syftar till att minska dessa klyftor. I detta bör SV ha ett individuellt perspektiv, vilket innebär att även om klyftorna mellan samhällsgrupper som helhet minskar finns det anledning att uppmärksamma de individer vars villkor är sämre. Tomas Bannerheds romanhjälte är ett utmärkt exempel för detta.

Sist men inte minst vill vi från Centerkvinnorna uppmärksamma vår nya miljöminister Lena Eks besök på stämman. Lena uppmanade stämmodeltagarna och därmed SV att initiera en ny miljörörelse. Hon påminde om den genomgripande miljörörelsen från 70-talet och menade att det är dags för en ny, konkret rörelse som omfattar hela Sverige och som utgår från människors vardag och visionen om ett hållbart samhälle.

/Franziska O. Gustafsson

I samband med förra mötet med Idrotts- och föreningsnämnden föredrog tjänstemännen förutsättningarna för den nya budgeten samt lyfte fram en del prioriterade områden. En sådan fråga är kartläggningen av simundervisningen i Göteborg. En första granskning har redan visat att simundervisningen sköts av många olika aktörer och nämnden har i dagsläget inget helhetsgrepp över hur simkunnigheten säkerställs för stadens barn. Denna fråga har tidigare lyfts av Alliansen och vi gläder oss att personalen nu gör en översyn som förhoppningsvis kommer att leda till att fler barn och ungdomar lär sig simma vilket i sin tur minskar de hemska och onödiga drunkningsolyckor som sker med jämna mellanrum.

Vid vårt nästa nämndsammanträde då beslut om budgeten tas kommer jag för Centerpartiets räkning att ansluta mig till Alliansens budget, men lyfter dessutom  lyfta fram några särskilda prioriterade områden i form av en protokollsanteckning:

• Centerpartiet tycker att det är särskilt viktigt att värna om breddidrotten som ett viktigt verktyg för folkhälsan, men också som det bästa sättet att få fram våra framtida elitidrottare.
• Ett rikt föreningsliv har stor betydelse för integrationen. Härvid är det kanske inte det viktigaste att det finns många invandrarföreningar utan att alla delar av föreningslivet inbjuder och välkomnar nya svenskar som medlemmar. Föreningar är en viktig mötesplats.
• I Centerpartiet vill vi arbeta för ett jämställt och jämlikt föreningsliv. Som ett exempel vill vi stödja och synliggöra hästsporten som en viktig och hälsofrämjande fritidssysselsättning för många unga, inte minst ungdomar med funktionshinder. Vi ser hästnäringen som en betydelsefull framtidsnäring för Västsverige.
• Centerpartiet vill vi också verka för att våra lokala idrottares stolta historia synliggörs och blir tillgänglig för göteborgarna. Vi ser gärna att ett nytt idrottsmuseum byggs vid Heden.

På GP-debatt skriver några företrädare för Alliansen om hästnäringen som ett viktigt tillväxtområde för vår region, Västra Götaland. Hästnäringen skapar arbetstillfällen och bidrar till landsbygdsutvecklingen poängterar man. Därför är det bra att Alliansen tillför forskningspengar så att hästnäringen kan fortsätta utvecklas på ett positivt sätt, både ur djurskyddssynpunkt och för näringens framtid.

 Artikeln tar dock inte upp hästnäringens stora betydelse för föreningslivet:

Ca 500 000 svenskar tros vara aktiva inom ridsport i Sverige, 85 % av dem är flickor eller kvinnor. Ridsporten är också en uppskattad fritidsaktivitet för funktionshindrade, ca 4000 funktionshindrade i Sverige ägnar sig regelbundet åt ridning.

Nu i veckan får Alliansens företrädare i Idrotts- och föreningsnämnden i Göteborg besök av riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber. Hon kommer till Göteborg för att tala idrott- och politik med oss i Alliansen. Miniseminariet är unik i sitt slag och äger rum på initiativ av vår gruppledare David Lega. Vi ser alla med förväntning fram emot detta möte. Karin Mattsson Weijber är tack vare sitt personliga engagemang i ridsporten en viktig kraft för att synliggöra ridsportens betydelse för ett jämlikt svenskt föreningsliv.

Excellente

Eva

I lördags nåddes vi av sorgebudet att vår vän och Centerkvinna Eva Selin Lindgren har somnat in efter en tids sjukdom.

Som professor i kärnfysik och passionerad kärnkraftsmotståndare har Eva under en lång tid varit en aktad frontfigur för vår miljörörelse.

I sin roll som forskare mötte hon människor från hela världen och från sina resor i Afrika tog hon med sig övertygelsen hem att vi framförallt måste stärka de utsatta kvinnorna för att åstadkomma en hållbar förändring i de fattigaste länderna, någonting som hon aldrig tröttnade att påminna oss om när vi träffades.

Eva hann med en fantastisk karriär i sitt liv. Hon var en tidig förebild som lyckades förena föräldraskapet med ett krävande yrkesliv som forskare. Från att tidigare ha representerat Göteborgs Centerparti i kommunfullmäktige kröntes hennes politiska karriär med en riksdagsplats 2006.

För Eva som hela sitt liv kämpat mot kärnkraft blev energiöverenskommelsen, som gjordes just under hennes tid som riksdagsledamot, en stor besvikelse som hon såväl som forskare och politiker av förståeliga skäl aldrig kunde förlika sig med.

Som mamma bar Eva med sig en tung sorg. Hon förlorade sin yngsta son innan han nådde vuxen ålder. Jag har inte glömt den soliga sensommardagen i en av valrörelserna när vi satt på en uteservering och hon berättade för mig om ljusa minnen med sitt barn.

När min familj och jag för nästan ett år sedan drabbades av en stor och oväntad sorg, var det Eva som hittade tröstande ord. Hon berättade för mig att hon från de människor hon träffade i Afrika fick lära sig att de döda finns bland oss så länge vi minns dem.

Eva i sin röda kavaj kommer att finnas med oss länge!

För Eva från Centerkvinnorna i Göteborg

/Franziska