FROG

Det har stormat ovanligt mycket de senaste veckorna, inte minst i Göteborgsregionen. Stormarna sägs vara en naturlig konsekvens av mildvädret, men det är mer än bara vädret som hamnat i blåsväder på senare tid.

Det är inte över än läser jag i tidningen, det väntas komma fler stormar som en konsekvens av det milda vädret. Det är jag gärna beredd att acceptera och personligen är jag tacksam för alla plusgrader vi kan få, men jag tänker inte vänja mig vid de frekventa, lokala stormarna i media som rapporterar om nya mutskandaler bland högt uppsatta tjänstemän, förskingring av ungdomsarbetslöshetspengar, bristfälliga upphandlingar som leder till vanvård på äldreboenden samt tillkortakommanden på skolor och förskolor. De talrika och kraftfulla stormarna har gjort att många blivit strömlösa, de har lett till att många saknar energi och känner en kraftlös uppgivenhet.

Så får det inte vara. Året är 2012 och vi måste rycka upp oss, samla kraft, ladda batterierna, hitta nya energikällor genom att påminnas om våra gamla ideal, stå upp för vad som är rätt och fel, säga ifrån, ta bort föroreningarna från vår fina stad och ta fram det fina, hållbara.

Skulle man fråga svenskar över hela landet vem de tycker bäst förkroppsligar gångna veckors blåsväder, vad blir då svaret? Just det, Juholt. Clownen Juholt bidrar med sin egen förvirring över vad som är rätt och fel till att skapa en allmän förvirring över var gränsen för det acceptabla går. Frågar man däremot människor i Göteborg vilken fråga som har varit mest i blåsväder, skulle svaret säkerligen bli mutskandalerna och förskingringen.

Det susar i säven SSSSSS….

Det är kanske orättvist att skylla på Juholteffekten och sen lägga ansvaret för de lokala politiska misslyckandena på hans parti. På senare tid har jag ganska ofta tyckt synd om S, det är ju helt tragiskt vad som har hänt med detta parti som onekligen har många fina, historiska förtjänster. Men samtidigt är jag så trött på S här i stan och på deras stelbenta oförmåga att åstadkomma en verklig förändring, eftersom de under så lång tid är och har varit insyltade i allt som har med denna stads förvaltning att göra. Socialdemokratins historiska ideal om rättvisa, trygghet och hållbarhet har för länge sen tagits över av andra partier, det är dags att dessa partier också får chansen att driva sin politik i Göteborg – för alla göteborgares skull som längtar efter lugnet efter stormen.

Jag önskar alla göteborgare en god fortsättning på det nya året och måtte vi alla bli modiga Vattenråttor!

Denna vecka lägger alliansen i HSN i Göteborg yrkande om återremiss av ”överenskommelsearbetet” och i HSN5 har jag för Centerpartiets räkning vid dagens nämndsammanträde  lagt  följande tilläggsyrkande, som jag och mitt parti ser som mycket angeläget: 

Tilläggsyrkande från Centerpartiet, HSN5                       

Angående Mål- och inriktningsdokumentet och överenskommelsen mellan hälso- och sjukvårdsnämnd 5 och sjukhusförvaltningen                                                                                                                      

Regionstyrelsens majoritet rekommenderar hälso- och sjukvårdsnämnderna att sluta vårdöverenskommelse på innevarande års nivå och bortse från lokala hänsyn och prioriteringar. Därmed har en av de bärande idéerna i regionen, att besluten ska fattas lokalt, fallit. Möjligheter till lokala prioriteringar utifrån människors behov i vårt område försvinner helt med den centralt rekommenderade överenskommelsen. Det är i respektive nämnderna, i detta fall HSN5 där kunskap och kännedom om nämndområdets specifika behov finns. En generell framskrivning, utan lokala hänsyn, löser inte de grundläggande problemen, att sjukvården idag är underfinansierad. Centerpartiet anser att mer medel bör ha satsats centralt för att möta de lokala vårdbehoven. 

Centerpartiet liksom Alliansen ställer sig bakom satsningarna i det gemensamma, partiöverskridande inriktningsdokumentet, men anser att fler satsningar är absolut nödvändiga. I Alliansen vill Centerpartiet prioritera åtgärder som motverkar den psykiska ohälsan genom att stärka den kompetens och beredskap som finns inom primärvården och genom att satsa på förebyggande folkhälsoinsatser.

När det gäller patienter med psykiatrisk diagnos är primärvårdens uppdrag otydligt och det råder därför en oklarhet om var dessa patienter hör hemma när de inte är inskrivna på SU. Primärvården är idag inte rustad för att möta patienter med en psykiatrisk diagnos som har behov av specialistvård och kontinuerlig kontakt med psykiatrisk öppenvård. De senaste besparingar inom SU innebär bl a besparingar inom psykiatrin samtidigt som ytterligare vårdansvar läggs på SU när SU förväntas överta den psykiatriska öppenvården som hittills utförts i Angered. Då den psykiatriska öppenvården som finns idag är underdimensionerad anser vi att mer psykiatrisk öppenvård behöver upphandlas snarast. Centerpartiet menar att det är ytterst olämpligt att spara mer inom psykiatrin där bristen på vård är så uttalad och uppenbar.

Med bakgrund av detta yrkar Centerpartiet på

• Att komplettera inriktningsdokument enligt Alliansens tilläggsyrkande
• Att inte godkänna vårdöverenskommelse eftersom det är otillräckligt för att finansiera upptagningsområdets grundläggande behov av vård
• Att upphandla mer psykiatrisk öppenvård för att möta de trängande vårdbehov som finns hos människor med psykiatrisk diagnos

 för Centerpartiet       Franziska O. Gustafsson              Karin Greenberg

Som representanter för Centerkvinnorna deltog Maud Kvarnäng och jag i SV:s förbundsstämma som ägde rum i Louis De Geer kongresshuset i Norrköping mellan 7 och 9 oktober.  

Huvudtemat för stämman var att diskutera folkbildningens framtida vägval samt att lägga fast de strategiska prioriteringarna för SV:s nya organisation. Ett påverkanstorg gav alla stämmodeltagare möjlighet att göra sin röst hörd. Stämman valde också en ny styrelse där jag numera ingår som ersättare. Stämman är SV:s beslutande organ, men utöver det är SV stämman också en fantastisk mötesplats för folkbildare.

Jag tycker om svensk skönlitteratur och därför såg jag för egen del särskilt fram emot en av helgens höjdpunkter när Sokratespriset delades ut till Kerstin Ekman.

Kerstin Ekman fick ta emot Sokratespriset inte bara i sin roll som författare utan i minst lika hög grad för sin roll som folkbildare. Jag vill här verkligen passa på och lyfta författares stora betydelse för folkbildningen. Jag minns mycket väl hur mycket den svenska skönlitteraturen betydde för mig under mina första år i Sverige i början på 80-talet. Jag läste svensk skönlitteratur som ett sätt att komma underfund med den svenska folksjälen. Jag fascinerades av de för mig då exotiska naturskildringarna i t.ex. Kerstin Ekmans romaner och romanfigurernas nära relation till naturen.

Kerstin Ekman fick ta emot Sokratespriset av Centerpartiets Ulrika Carlsson. I direkt anslutning till prisöverlämningen följde ett panelsamtal där Kerstin Ekman och Peter Örn med flera ingick. Kerstin Ekman berättade hur mycket bildningsbredden betydde förr för livet, alltså inte för karriären utan för själva livet.

Vad menas med bildning idag och vad tjänar den till? - frågade sig panelen. Panelen var överens om att bildning handlar om lust till kunskapssökning. När man får kunskap ger det mersmak, man får lust att lära sig mer, förstå mer, gå djupare. Att vilja bilda sig kan också handla om en längtan efter identitet eller en längtan efter inre tillfredsställelse.

Idag står folkbildningen nästan i ett slags kontrast till den så kallade arbetslinjen. Det finns idag höga krav på människor att utbilda sig för sin karriär, för att kunna hitta ett arbete och försörja sig. Många människor idag som redan har ett arbete känner höga krav från sin arbetsgivare att fortbilda sig inom det de redan arbetar med. Det är inget fel i det men det skapar också en längtan efter något annat. En längtan att få förkovra sig i något som känns utvecklande för ens själ och för livet och som inte nödvändigtvis ger utdelning i form av karriär eller nya arbetsuppgifter.

Detta är en viktig uppgift för folkbildningen, dvs  bildning frikopplad från försörjningskrav, folkbildning styrd av lust att förstå världen för (själs)livets och ens egen skull. För folkbildning är frivillig. Det är viktigt att komma ihåg det när SV står inför stora organisationsförändringar och ska hitta sin naturliga nisch bland alla andra bildningsaktörer.

Det fantastiska med våra studieförbund är att de erbjuder frivillig bildning i gemenskap med likasinnade. Jag tror definitivt på en renässans för studiecirklarna. Jag tror att denna enkla mötesform kan locka människor med helt olika bakgrund. Allt från upptagna, stressade karriärmänniskor som längtar efter att utveckla andra delar av sin personlighet till unga människor i utanförskap som längtar efter mening och tillhörighet eller nya svenskar som vill bli delaktiga i demokratiarbetet eller möta nya vänner.

LITE SNACK OCH MYCKET VERKSTAD var stämmans slogan och lite oväntat gillade författaren och ordbyggaren Kerstin Ekman det, eftersom enligt henne är inte författarens främsta uppgift att skapa ord utan granska dem och undersöka vad de står för. Författarens uppgift är att blottlägga och genomskåda floskler och därmed söka sanningen.  

Mötet med Kerstin Ekman inspirerade mig att äntligen läsa en av hennes senaste ”deckare” Mordets praktik, en märklig roman med nära koppling till Hjalmar Söderbergs berömda roman Doktor Glas.

Sen kom ytterligare en spännande författare till SV stämman för att ta emot Studieförbund Vuxenskolans författarpris. Tomas Bannerhed heter han och priset fick han för sin fantastiska debutroman Korparna som skildrar en ung mans utsatthet i relation till hans familj i 70-talets Sverige. Romanen handlar tillika om fåglar, många olika slags fåglar både fåglar som symboler och verkliga fåglar i den svenska naturen. Alla vittnar om att Tomas Bannerheds debutroman är något alldeles utöver det vanliga och efter presentationen av honom på stämman är jag så nyfiken att jag helt enkelt är tvungen att läsa den boken också. Den är nu dessutom nominerad till Augustpriset.

Som ni ser har jag efter denna stämmohelg SV redan att tacka för mycket bildning och jag ser redan fram emot nästa stämma med stor förväntan.

En stämmopunkt som väckte viss debatt var en formulering i handlingarna om att motverka klyftor i samhället och världen. För oss Centerkvinnor är det en självklar del av SV:s folkbildningsuppdrag att uppmärksamma de sämst ställdas situation i såväl Sverige och världen samt försöka främja folkbildningsåtgärder som syftar till att minska dessa klyftor. I detta bör SV ha ett individuellt perspektiv, vilket innebär att även om klyftorna mellan samhällsgrupper som helhet minskar finns det anledning att uppmärksamma de individer vars villkor är sämre. Tomas Bannerheds romanhjälte är ett utmärkt exempel för detta.

Sist men inte minst vill vi från Centerkvinnorna uppmärksamma vår nya miljöminister Lena Eks besök på stämman. Lena uppmanade stämmodeltagarna och därmed SV att initiera en ny miljörörelse. Hon påminde om den genomgripande miljörörelsen från 70-talet och menade att det är dags för en ny, konkret rörelse som omfattar hela Sverige och som utgår från människors vardag och visionen om ett hållbart samhälle.

/Franziska O. Gustafsson

I samband med förra mötet med Idrotts- och föreningsnämnden föredrog tjänstemännen förutsättningarna för den nya budgeten samt lyfte fram en del prioriterade områden. En sådan fråga är kartläggningen av simundervisningen i Göteborg. En första granskning har redan visat att simundervisningen sköts av många olika aktörer och nämnden har i dagsläget inget helhetsgrepp över hur simkunnigheten säkerställs för stadens barn. Denna fråga har tidigare lyfts av Alliansen och vi gläder oss att personalen nu gör en översyn som förhoppningsvis kommer att leda till att fler barn och ungdomar lär sig simma vilket i sin tur minskar de hemska och onödiga drunkningsolyckor som sker med jämna mellanrum.

Vid vårt nästa nämndsammanträde då beslut om budgeten tas kommer jag för Centerpartiets räkning att ansluta mig till Alliansens budget, men lyfter dessutom  lyfta fram några särskilda prioriterade områden i form av en protokollsanteckning:

• Centerpartiet tycker att det är särskilt viktigt att värna om breddidrotten som ett viktigt verktyg för folkhälsan, men också som det bästa sättet att få fram våra framtida elitidrottare.
• Ett rikt föreningsliv har stor betydelse för integrationen. Härvid är det kanske inte det viktigaste att det finns många invandrarföreningar utan att alla delar av föreningslivet inbjuder och välkomnar nya svenskar som medlemmar. Föreningar är en viktig mötesplats.
• I Centerpartiet vill vi arbeta för ett jämställt och jämlikt föreningsliv. Som ett exempel vill vi stödja och synliggöra hästsporten som en viktig och hälsofrämjande fritidssysselsättning för många unga, inte minst ungdomar med funktionshinder. Vi ser hästnäringen som en betydelsefull framtidsnäring för Västsverige.
• Centerpartiet vill vi också verka för att våra lokala idrottares stolta historia synliggörs och blir tillgänglig för göteborgarna. Vi ser gärna att ett nytt idrottsmuseum byggs vid Heden.

På GP-debatt skriver några företrädare för Alliansen om hästnäringen som ett viktigt tillväxtområde för vår region, Västra Götaland. Hästnäringen skapar arbetstillfällen och bidrar till landsbygdsutvecklingen poängterar man. Därför är det bra att Alliansen tillför forskningspengar så att hästnäringen kan fortsätta utvecklas på ett positivt sätt, både ur djurskyddssynpunkt och för näringens framtid.

 Artikeln tar dock inte upp hästnäringens stora betydelse för föreningslivet:

Ca 500 000 svenskar tros vara aktiva inom ridsport i Sverige, 85 % av dem är flickor eller kvinnor. Ridsporten är också en uppskattad fritidsaktivitet för funktionshindrade, ca 4000 funktionshindrade i Sverige ägnar sig regelbundet åt ridning.

Nu i veckan får Alliansens företrädare i Idrotts- och föreningsnämnden i Göteborg besök av riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber. Hon kommer till Göteborg för att tala idrott- och politik med oss i Alliansen. Miniseminariet är unik i sitt slag och äger rum på initiativ av vår gruppledare David Lega. Vi ser alla med förväntning fram emot detta möte. Karin Mattsson Weijber är tack vare sitt personliga engagemang i ridsporten en viktig kraft för att synliggöra ridsportens betydelse för ett jämlikt svenskt föreningsliv.

Excellente

Eva

I lördags nåddes vi av sorgebudet att vår vän och Centerkvinna Eva Selin Lindgren har somnat in efter en tids sjukdom.

Som professor i kärnfysik och passionerad kärnkraftsmotståndare har Eva under en lång tid varit en aktad frontfigur för vår miljörörelse.

I sin roll som forskare mötte hon människor från hela världen och från sina resor i Afrika tog hon med sig övertygelsen hem att vi framförallt måste stärka de utsatta kvinnorna för att åstadkomma en hållbar förändring i de fattigaste länderna, någonting som hon aldrig tröttnade att påminna oss om när vi träffades.

Eva hann med en fantastisk karriär i sitt liv. Hon var en tidig förebild som lyckades förena föräldraskapet med ett krävande yrkesliv som forskare. Från att tidigare ha representerat Göteborgs Centerparti i kommunfullmäktige kröntes hennes politiska karriär med en riksdagsplats 2006.

För Eva som hela sitt liv kämpat mot kärnkraft blev energiöverenskommelsen, som gjordes just under hennes tid som riksdagsledamot, en stor besvikelse som hon såväl som forskare och politiker av förståeliga skäl aldrig kunde förlika sig med.

Som mamma bar Eva med sig en tung sorg. Hon förlorade sin yngsta son innan han nådde vuxen ålder. Jag har inte glömt den soliga sensommardagen i en av valrörelserna när vi satt på en uteservering och hon berättade för mig om ljusa minnen med sitt barn.

När min familj och jag för nästan ett år sedan drabbades av en stor och oväntad sorg, var det Eva som hittade tröstande ord. Hon berättade för mig att hon från de människor hon träffade i Afrika fick lära sig att de döda finns bland oss så länge vi minns dem.

Eva i sin röda kavaj kommer att finnas med oss länge!

För Eva från Centerkvinnorna i Göteborg

/Franziska

Idag publicerades vår artikel om Anna-Karin Hatts nya jämställdhetspolitik i Svd Brännpunkt:

Anna-Karin kan bäst driva jämställdhetsfrågorna  – anser Centerkvinnor.

Läs också: Vem ska slåss för landsbygden?

Sommaren går mot sitt slut och jag är inne på min tredje vecka på jobbet efter sommaruppehållet. Det är alltså hög tid att börja blogga igen, inte minst med tanke på allt spännande som händer i Centerpartiet.

I helgen ägde den första nationella utfrågningen av partiledarkandidaterna rum på Svenska mässan i Göteborg. Efter detta möte känner jag mig mogen att berätta vem jag ser som bäst lämpad att leda och utveckla vårt parti.

Utfrågningen var tveklöst intressant, men jag hade önskat att kandidaterna mer öppet vågat visa de olikheter som trots allt finns dem emellan, eller finns de inte längre?

Annie Lööfs presentation var som alltid professionell och hon lyfte fram Centerpartiets miljöpolitik och behovet av tydlighet samtidigt, som hon avstod från att bli konkret. På frågor kring skattepolitiken tonade hon ner sina tidigare uttalanden om platt skatt. Nu ska skatten inte vara platt längre, men gärna plattare.

För den som inte uppmärksammade det vid mötet fanns där en klar skiljelinje mellan Annie och Anna-Karin som var tydlig med att betona att om det blir utrymme för nya skattesänkningar framöver, så måste de först och främst omfatta dem med lägst lön. Visst ska det vara så! Om jobblinjen ska gälla är det viktigt att ytterligare markera skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta, men det får inte ske genom att försämra försörjningen för dem som inte kan arbeta, utan genom att premiera dem som arbetar hela dagarna mot en relativ låg lön.

Jag tycker som Anna-Karin Hatt att om Alliansen ska kunna förbli ett hållbart regeringsalternativ bör den ha egen majoritet, vilket i sin tur kräver att Centerpartiet attraherar nya väljare från mittfältet, gärna miljöpartister och vilsna socialdemokrater, i stället för att plocka röster från Alliansen, vilket ju måste bli fallet om vårt parti förflyttar sig åt höger.

Annie var tidigare en av de drivande i partiets högersväng med frihetligheten som ständigt mantra. Denna tendens är inte lika tydlig nu under valturnén, men hon anses alltjämt vara den av kandidaterna som står längst till höger och hon får mycket frågor om det från media.

Hur Annie kommer att agera ifall hon blir partiledare återstår att se. Jag tvivlar inte en sekund på att hon skulle kunna vara en duktig och representativ partiledare, men jag är osäker på om jag delar hennes politiska prioriteringar.

När vi väljer partiledare väljer vi inte enbart en person utan vi väljer också en politisk nyans som vi tror på och kan vara betydelsefull för framtiden. När vi väljer partiledare väljer vi inte bara ett ansikte utåt som kan kommunicera utan vi väljer just en ledare som ska klara att ange riktningen och få HELA rörelsen med sig – något annat har vi inte råd med!

Skattesänkningar som innebär en inte platt men ändå plattare skatt står inte högt på min dagordning, särskilt inte i dagsläget. Goda vänner till mig som jobbar eller har jobbat i höga positioner i näringslivet, nära vänner som arbetar som egenföretagare bekräftar när jag frågar dem, att det inte är skattetrycket som hindrar företagandet i Sverige.

Tro det eller ej men skattetrycket i Sverige är inte längre särskilt högt i ett internationellt perspektiv, men myten hänger envist kvar. Det som alla företagare tyvärr fortfarande ser som en tung börda är arbetsgivaravgiften och byråkratisk krångel. Det är kostnaderna, byråkratin och det långsiktiga ansvaret som hindrar småföretagare att anställa och därmed skapa tillväxt, – det är inte skatten.

Med Anna-Karin Hatt känner jag en trygghet att hon förvaltar Centerpartiets grundvärderingar. Några har tolkat det som bakåtsträvande, men det håller jag definitivt inte med om. Att ha med sig en djup ideell förankring i ett moderniseringsarbete kan inte vara annat än en styrka! Det har hon redan visat i sin nya roll som IT- och regionminister, där hon bl a ser IT som en del av infrastrukturen och som ett redskap för ökad jämställdhet och tillväxt i alla landets regioner. Anna-Karin Hatt borde vara den självklara kandidaten för alla som tycker att det är angeläget att hitta moderna vägar för landsbygsutvecklingen.

”Sverige ska vara ett framgångsrikt it-land där tekniken står i människans tjänst. Alla individer och alla regioner ska ha samma möjligheter att växa” förklarar hon sin vision.

Anna-Karin Hatt är den av kandidaterna som under sin karriär har visat såväl intresse och kompetens vad gäller jämställdhetsfrågor, varför jag har stort förtroende för hennes vilja att lyfta dessa frågor även i den nya rollen som partiledare när det blir aktuellt. I samband med kandidaturen var det därför inte oväntat hon som triggade igång debatten om en modernare, mer jämställd föräldraförsäkring som uppmuntrar fler pappor att ta ut sin del av försäkringen.

De tre partiledarkandidaternas kandidatur och deras öppna valturnéer i samband med detta är ett utmärkt sätt att visa upp Centerpartiets politik för hela Sverige. Jag är stolt över det sätt som Centerpartiet sköter valprocessen! Mediernas spekulationer är många, men internt är kanske dramatiken inte så stor som somliga verkar önska.

Anna-Karin Hatt markerade redan tidigt i somras att hon, om hon blir vald, tänker sig såväl Annie som Anders W. Jonsson i framskjutna positioner. Lyckas hon med Hat tricket så blir det fantastiskt bra. Ingen av kandidaterna förväntas bli någon förlorare och alla tre behövs i ledartoppen! Jag ser därför med stor förväntning fram emot stämman i Åre som kan bli ett avstamp för ett nytt, framgångsrikt Centerparti.

Aktuellt: GP debatt om regionförstorning, Äpplen och päron?, Behövs i regionen, C blåser bort från riksdagen, UNT, Jämställd.se, GP

Det hedrar Centerpartiets välfärdsgrupp att den snabbt försöker få fram konkreta förslag för att motverka det som media kallar barnfattigdom. Undersökningar visar att det är barn i förorter, barn till invandrare och barn till ensamstående föräldrar som tillhör de ekonomiskt mest utsatta grupperna. Målet för välfärdsgruppen är naturligtvis att hitta förslag som direkt och snabbt kan förbättra dessa barns situation.

Genom att ge ett extra barnbidrag till alla ensamstående med barn kan man tveklöst nå alla behövande barn och många fler därtill. Den beräknade kostnaden för en sådan reform är dock mycket hög, hela två miljarder kronor som går till några som faktiskt behöver pengarna och till många som inte behöver dem. För om jag förstår förslaget rätt är det meningen att ALLA ensamstående föräldrar ska få bidraget oavsett hur rika eller fattiga de är och oavsett hur rik eller fattig den andra föräldern där barnet inte är skrivet är. Detta betyder i praktiken att alla föräldrar får pengarna under förutsättning att de inte bor ihop med  barnets andra förälder?

Jag kan inte tro att det är så det är menat och jag inväntar därför med spänning det konkreta förslaget. Jag vill också skicka med att om man verkligen är beredd att satsa så mycket som två miljarder finns det många andra alternativ som ger minst lika positiv effekt för barn som lever i ekonomisk utsatthet:

 Man kan till exempel erbjuda gratis fritidssysselsättningar som kostnadsfri prova på idrott, dataspelklubbar, sommarläger eller varför inte språkresor i utlandet? Satsa på kostnadsfria rid-, piano- och tennislektioner till barn som bor i ekonomiskt pressade hem vars föräldrar inte har råd att satsa på en aktiv fritid för barnen. Erbjud gratis färdtjänst för barn från och till fritidsaktiviteter!

- Låter det provocerande? Sanningen är att möjligheterna till kostnadsfria fritidsaktiviteter för barn har minskat betydligt de senaste åren. Barnens fritidssysselsättningar styrs mer än förr av föräldrarnas plånbok. Detta ger barn till mindre bemedlade föräldrar mindervärdighetskänslor och kan också leda till ökad psykisk ohälsa.

Centerpartiets intention är att förbättra barnens villkor snabbt och direkt, men mer barnbidrag till ensamstående föräldrar är inte en lösning som passar i Centerpartiets socialliberala ideologi.

Det är inte så att jag tror att föräldrar med taskig ekonomi skulle gå så långt och separera för att få den där extra tusenlappen, men det är inte rätt att pengar delas ut till en grupp vuxna vars enda gemensamma nämnare är att de är ensamföräldrar med barn boende hos sig. Risken är stor att barn som bor i hem där båda föräldrar saknar eller har mycket låg inkomst ändå förblir fattiga. Det kan drabba barn i glesbygdsområden där arbetslösheten är hög, det kan drabba barn vars föräldrar är först generationens invandrare som inte har hunnit komma i arbete i Sverige ännu, det kan drabba barn vars föräldrar är sjuka och inte kan arbeta. Dessa grupper nås inte av ett barnbidrag som är öronmärkt till ensamstående förälder.

Det nyligen presenterade förslaget från välfärdsgruppen tilltalar därför inte mig! Jag vill dock påpeka att jag uppskattar förnyelsegruppen välfärds goda ntentioner, men jag efterlyser smalare och vassare förslag som når ALLA barn som verkligen behöver detta extra stöd.

Visst, det är möjligt att Tyskland inte lyckas nå målet med fossilt oberoende inom 11 år, men oj vilket incitament den tyska regeringen ger till de innovativa företagen i landet!!

Beslutet kommer att verka som en jätteinjektionsspruta och påskynda utvecklingen av alternativ energiteknik enormt! Tysk ingenjörskonst kommer att fortsätta vara ledande och får fantastiska möjligheter till utveckling.

Det blir oerhört spännande att följa utvecklingen i vårt grannland.

De som mumlar om återgång till kolbrytning och ökade koldioxidutsläpp har nog inte riktigt förstått den tyska entreprenörsandan – dessutom finns ju kärnkraften stand by i fall att.

Vorsprung durch Technik, Spiegel: 100 % recycling , Kernfrage Atomausstieg