FROG

Igår var jag på nämndmöte med Idrotts- och föreningsnämnden. Programförslaget för Slottsskogens utveckling hade bordlagts ett par gånger tidigare, men igår beslutade majoriteten enligt förslaget utan att ta hänsyn till Alliansens yrkande. Som ersättare hade inte rösträtt, men eftersom jag är ensam representant för Centerpartiet i nämnden får jag göra protokollsanteckningar och tala om var Centerpartiet står de frågor som leder till omröstning i nämnden. Jag får alltså göra min röst hörd, vilket är en underskattad demokratisk rättighet!

Protokollsanteckning:

Om jag för Centerpartiets räkning hade fått rösta skulle jag röstat mot delar av programförslaget. Tanken att bygga fler koloniområden i Göteborg är sympatisk, men det är helt oacceptabelt att privatisera delar av Slottsskogen. Det begränsar tillgängligheten, vilket går tvärt emot vår ambition att skydda och bevara göteborgarnas park.

Personligen tycker jag att det är sorgligt att ett sådant förslag över huvud taget kan bli till, när hela kommunfullmäktige bara för ett år sedan var så rörande överens om att parken självklart ska bevaras för kommande generationer. Man tyckte då att Centerpartiets motion som ville ge Slottsskogen samma status som en nationalpark, var helt onödig; ingen skulle vilja rubba parken ändå, menade man. – Så snabbt förändras verkligheten

Efter sammanträdet promenerade vi över till Idrottmuseet som också ligger på Kviberg. Det var en charmig upplevelse. Vi blev mottagna av eldsjälarna som berättade för oss om museets historia medan vi drack kaffe. Museet är fullpackat upp till taket med fotografier på idrottare från Eric Lemming, som vann Sveriges första individuella OS-guld i1906 i Aten till Ulrika Knape, Ingo, David Lega och Patrik Sjöberg.

Bild SR Ingo the Champ, Idrottsmuseet

 I skåp och på hyllor finns  mängder av glänsande pokaler och utmärkelser i olika storlekar och metaller. Vid första intrycket verkar museet litet, men det visar sig att det är på hela tre stora våningar som hyrs dyrt av HIGAB.

Läget på Kviberg är inte lättillgängligt för besökande och turister. Därför är besökstalet för museet inte särskilt högt, även om det ökade märkbart i samband med att man ordnade en särskild utställning ”Ingo the Champ”  i samband med Ingemar Johanssons död 2009.

Jag skulle beskriva mig själv som ganska idrottsintresserad men definitivt inte kunnig. När  jag träder in till ett museum som är så späckat med historietyngda föremål, får jag lätt yrsel. Jag läser en del texter och tittar på fotografier, fastnar för några som visar klassiska idrottskroppar i svåra ställningar. Jag blir snart trött och orkar knappt med en våning trots att jag vet att det säkert finns jättemycket intressant att se på våning två och tre.

Jag vet att jag är inte ensam om att känna så. Speciellt unga människor som inte var födda när allt det där sensationella bedrog sig, måste ha otroligt svårt att finna sig till rätta i ett sådant museum. Det är inget pedagogiskt upplägg helt enkelt,  det är en samling föremål som glädjer människor som var med och som minns och därför kan orientera sig.

Jag anser att museer är till för att skapa och bevara en historisk medvetenhet, inte minst hos den nya generationen. Museer skapar en brygga mellan det gamla, det förgångna och nuet vi lever i. Idrottsmuseet på Kviberg har inte rätt förutsättningar för att kunna leva upp till den rollen och de engagerade företrädare vi fick tillfälle att träffa igår är väl medvetna om detta.

Vid presentationen fick vi också ta del av planerna för ett nytt idrottsmuseum vid Heden nära katolska kyrkan. Det finns färdiga ritningar för ett nytt museum som kom till i samband med planerna för Heden. Läget intill isanläggningen och fotbollsplanet skulle naturligtvis vara utmärkt för att locka aktiva idrottare och idrottsintresserade att möta historiska idrottsförebilder.

Jag tänker mig det nya Idrottsmuseet som en mötesplats mellan aktiva och potentiella idrottare med möjlighet till aktiviteter av olika slag som anknyter till aktuella idrottsevenemang och lockar fler till att börja med idrott.

För visst är det önskvärt att idrotten inte bara är en klubbangelägenhet utan ett folknöje för alla åldrar oavsett talang och ambitionsnivå. Svaret på många livsstilsproblem idag lyder MER MOTION. Det nya idrottsmuseet är därför en kulturfråga i vid bemärkelse.

Jag undrar hur långt gången den faktiska planeringen av idrottsmuseet är och liksom eldsjälarna på det gamla Idrottsmuseet på Kviberg hoppas jag att planerna kan bli verklighet inom en snar framtid. 

Vårtecken: Nu läggs gräset på Gamla Ullevi